trasiga skor

Det var vernissage av invigningsutställningen på nya Galleri Svalan i Borgholm i lördags där jag ställer ut bla. Så jag och anna var där plus massa andra och tittade konst och minglade i stort sett hela dagen. Grymt mysigt och de kändes ungefär som den sista sommardagen, fast lite kyligare.
Det kom massor med folk och fram tills solen gick ner satt vi i Borgholms bio och lyssnade till bluse och åt kex med ost.  
Känns som jag kan ta hösten nu. Nästa helg är det skördefest. Mysmysmysmysmys!



Abibabo.

Nä nu jävlar blir det höst, mys, te, raggsockor, svampplockning, målande, studiecirkel, lägenhetsletande, muminmuggsköpande, mys igen och häng i ateljén.
och massa film förstås med mera med en väldans mysig pojkvän som ska ha allt beröm i världen för att han står ut med mig just nu.

Abibabo.

Kanske man skulle ta och gå igenom det här med mumindalen en gång för alla och tävla lite med på köpet.


Här kommer en freud-inspererad psykoanalys av varför jag gillar Mumindalen... eller kanske bara en förklaring. 

Till skillnad från de flesta andra så var jag jätterädd för mårran och mumindalen när jag var liten. Jag satt i soffan med en äldre vän när den japanska versionen av Mumindalen visades upp på tv:n från VHSbandet jag fått för första gången.
För att visa mig på styva linan efteråt grälade jag med vännen om att få minst hälften av VHS-banden kvar hemma och minst ett utav dem skulle vara med Mårran. Stolt fick jag som jag ville men med en stor klump i magen.
När kvällen kom var jag så rädd så att den svarta rullgardinen till och med påminde om Mårran och jag var övertygad om att hon när som helst skulle dyka upp där bakom och komma in i mitt rum med all is och kyla.
Pappa skiftarbetaren fick trött sitta på en stol bredvid sängen och trösta, halvsovandes för att jag inte kunde sova.
Mamma bibliotikearien suckade sorgset och fick tillslut efter många försök med att lässa VHS-bandet plus alla andra muminsaker hon samlat på sig till mig på vinden, ge bort allt.

Femton år senare hade jag vänner som hade börjat läsa mumin och börjat samla på muminmuggar. De citerade och pratade om det och försökte dra med mig till den där mumindalen som alla pratade om. Jag tackade till en början snällt nej och sa att jag liksom inte ritkigt kom överens med mumindalen och dess karaktärer, pulsen liksom höjdes varje gång jag såg Mårran på bild och musiken ska vi inte tala om. 

Någonstans här möter jag en ny vän. En vän som är 1.48 cm lång, hade rött hår och missmatschade kläder ni vet så det blir snyggt. Hon knackade på min dörr när jag bodde på internatet för första gången och tyckte det var en självklarhet att få komma in och dricka te - i en muminmugg. Jag, nervösa mumintrollet, bad henne stiga in och där någonstans fick jag en ny vän samt en kärlek till mumindalen. 

En vän till min mamma sa bara för ett tag sen när jag nämde min kärlek till mumindalen att, "Ja jag var ju skiträdd för kor när jag var liten och nu står jag här med massa föremål med komönster på. Det är säkert något sådant du går igenom!" 

Kanske det är så, vem vet tänker jag flyktigt och dricker en mun kaffe ur hattifnattarnas mugg. Hattifnattarna har jag börjat komma överens med nu men Mårran pryder ännu inte min hylla. Får läsa pappan och havet igen och läsa om mumintrollets hjältemod och Mårrans dans innan jag låter den muggen få komma till min muminhylla.   


 

"Look what they've done to my song, Ma
Look what they've done to my song
Well it's the only thing I could do all right
And they turned it upside down
Look what they've done to my song"

Ikväll sitter jag på min matta och målar för målandets skull. Blandar kallt, varmt, struktur och kaos. Antar att man måste få göra sånt med. Lätta på trycket liksom.
Nu blir det en kopp te och fortsätta att gräva ner mig i konststudierna.
Det här ska nog gå bra ska du se.

Abibabo.

För att man hittar musik på lite andra sätt ibland.
Det var vinylrea.
Jennie Sville är en av favoritkonstnärerna.
Jennie Savilles konst på albumen.
Och där någonstans råkade jag köpa hem en vinyl och en cd. De två albumen där bandet valt att ha Jennie Savilles verk på framsidan. Bara dem.
nej inte alls ytlig.
Men jag gillade musiken också vilket ju var ett ganska bra plus.
Nu blir det lite manic street preachers innan lamporna slocknar och ögonlocken får vila.



Abibabo.

Det händer mycket nu och hösten fylls av saker jag aldrig någonsin trott att jag skulle få göra. Det blir mycket golvsittande och kli i huvudet med frågan cirkulerande där inne om hur allt det här egentligen går till.
Men om jag nu inte somnat till och drömmer fasligt mycket så väntar en ateljé på mig i Pukebergs ateljéhus inom en snar framtid och jag jobbar nu mera också då och då på Kalmar Konstmuseum.
Det händer mycket just nu som sagt och mer kanske händer...

Det var iallfall efter ett samtal från Kalmar Konstmuseum som jag fick en plats i en bil som skulle bege sig till Wanås och dess park och konsthall. Jag som aldrig kommer ihåg namn och allt vad det tillhör hade först ingen aning om vad jag hade tackat ja till men såg sedan att det var just den konsthallen där bla. Yoko Ono ställer ut just nu och dit Konstskolan I åkte till ( När jag gick Konstskolan II) då jag inte kunde följa med. 
Myspysdag med konst som för en gång skull inte tyngde ner mig och som nu skapat massor med funderingar.
Nedan är verk av Yoko Ono och Charlotte Gyllenhammar som jag gillade mycket. 
 

Abibabo.