and I just want to see the light

I början flyger allt fram som vanligt. man springer och ögonen går fram och tillbaka likt kulan i en spelatomat.
Fram och tillbaka.
Tillbaka och fram.
Efter ett tag inser jag att den stilla natur som faktiskt finns framför mig, inte börjar springa
när jag gör det.
som andra människor anpassar sig inte naturen till min sinnesstämning och mina behov.
Den bara finns där
tyst
och oansvarig
För visst har den all rätt att väcka ångesten i mig som den nu på ett sådant vackert och dramatiskt sätt gör.
väggarnas bräder liknar mer en hel skog än en vägg.
Och jag ligger sömnlös.
För vad finns att göra.
Naturen är stilla.
och jag bara finns
här.
ingenting.
ingenting kan jag göra åt naturens gång.
det glädjer mig.
Men känslan är jobbig.
Då naturen tar över. Och för en gång skull får ta till orda
och styra en människa.

Abibabo.


överskrift kommer när jag kommit på en sådan

tihi, har varit fruktansvärt trött fram tills nu, för några sekunder sedan.
Man får en kick av andras ord ibland har jag märkt.
som nu.
trött och med en kropp som verker ska jag nu gå och vara falskt social i sju timmar och övertyga dig om at denna ost är minsann den bästa du smakat!!!
nej nej, du är inte laktosintolerant, det är den bästa du smakat!!!
kom ihåg det!

Nu ska jag åka buss! kärlek is in the luft.

Abibabo.

någonting där innanför.

Så skriver vi igen.
Det luktar bullar och läsk och visst är det mysigt med nattfika?
Nattfika i tystnad.
Färgen under mina lyriska ögon börjar mörkna och jag bär fortfarande på den där egendomliga känslan av lycka över att befinna mig just här. och nu.
Det är nattsvart ute nu vilket är mysigt men jag längtar redan till solen igen då jag får vakna upp med linus och sedan troligtvis tar mig en runda i skogen med kameran och frihetskänslan.
men nu blir det nog trots allt sömn.
Så fort sockret lämnat min energiska kropp.
min själ fnissar och jag smyger fram bakom linus och kramar om honom.

Abibabo.




I would lite to travel somewhere unknown... until it gets dark.

Sitter i linus kök igen. En plats jag känner mig hemma på. när jag sitter här finns det alltid trygghet att hämta.
Måste dock erkänna att det känns lite tungt att inte ha en stor hög med böcker bredvid mig och ett huvud som är helt insnurrat på kvinnohistoria eller något annat knepigt som jag gett mig in på.

Jag har slutat med poesin. På nått jävla vänster har jag slutat med mycket och börjat med annat.
Dock känns det förträffligt bra. Längtar bara till hösten.. eller till öland. Ja, jag är helt enkelt full av längtan och mår för en gång skull bra av det.
Hela kroppen fylls liksom av känslor jag inte kan forma eller beskriva och så springer jag bara rakt ut.
rakt ut i ingenting.
Säg mig bror.
Jag tror jag börjar bli kär i verkligheten.


Abibabo.

 




















och jag räknar mig lugn..

Student.
min kropp värker av allt möjligt men huvudet bara sjunger.
Jag tar studenten.
Jag slutar skolan.

Till hösten läser jag konst på öland.
Jag trivs.

Abibabo.


RSS 2.0