Alla stjärnor slocknar inte i drömfabriken

Egentligen hade jag tänkt skriva något annat.
Egentligen hade jag vaelat vara oresonlig, intolerant, paradoxal som han med desperat och fin stämma sjunger.
Jag skulle också vilja kunna sjunga.
Om min sorg, min besvikelse, mitt försvinnande.
Men istället hittar jag en tidning, en massa ord och därbland ord som tilltalar mig. Jag har inte ens haft tid att läsa igenom artiklen, och nu ger jag bort den... det blev ett fint omslagspapper.
men orden var fina och stannar inom mig.
För alla stjärnor dör nog inte i drömfabriken, trots att min kropp värker lite just nu...
av kärleksbrist och trasighet och fransar, dig skall jag älska livet ut, dig har jag kär.

abibabo.

Men i den stund som mina ben gav vika, hörde jag mig stå och skrika, jag är inte rädd.



Abibabo


RSS 2.0