trasiga skor

Jag försökte prata.
Men mina ord, trasslade ihop sig.
Svalde och svalde till det blev en klump i magen.
Om jag sa något blev det till en massa gjord av galenskap som liksom föll ner på golvet likt en förlorad tanke.
och varje ord som inte liknade ett missfoster i luften utanför kontrades från dig av genomtänkta analyserade slutsattser.
Enklare än världens enklaste matematiska problem.
Vred och vände där jag satt i soffan.
Det blev så fel.
Kände mig dum och bestämde mig för att ta en dusch.
Du var så snäll mot mig.

Badkarets kanter blev en skyddande mur. och vattnet som rann över min rygg blev mina tankars frihet.
Vattnet gjorde mitt huvud sömnigt och prestationsångesten, ångesten över sista sommarlovet och massa annan ångest jag inte ens namngett än, flöt ut och drunknade i avloppet.
Långt efter att själen lugnat ner sig sitter jag kvar.
Filosoferar lungt nu till ljudet av rinnande vatten och något annat - jag minns inte vad.

Kvällen blir mjuk som bomull mot mig.
Vi pratar oss till sömns om allt mellan himmel och jord.
För en gång skull är det jag som mestadel av tiden ligger tyst och bara lyssnar.
Snart börjar regnet falla utanför.
Det är lungt stilla och så där avspänt som det blir efter att jag har varit nervös, krånglig och svårhanterlig.
Ditt tålamod skulle jag kunde betala vad som helst för, för att kunna få.

Klockan 6 vaknar jag av att regnet faller hårdare mot marken än när vi somnade.
Jag stiger trött upp, kliar mig i huvudet och stänger fönstret men saknar genast ljudet igen.

Nu sitter jag hemma och hör återigen hur regnet börjar falla.
hoppas du inte har somnat än.
det finns så mycket mer att berätta..

Abibabo.

George Orwell var lite före sin tid. annars var det ju alldeleskorrekt.
24 år tidig bara med sin utopi om vårt underbara samhälle. Den 17 juni röstar regeringen om FRA-lagen.
Lagen innebär att regeringen får tillgång till all kommunikation i Sverige.

Blir ganska förvirrad då jag försöker läsa på om ämnet.
Lättpåverkad som jag är också så byter jag ständigt sida.
Men tycker nu att dte känns som en gasnka otydlig lag som med så svaga regler är ganska onödig.
Varför kliva in på människornas liv när inget hot finns att finna.

Min första tanke var att det nog inte skulle göra så mycket. inget hot, men heller ingen förändring.
Nu känns det som att det egentligen inte spelar någon roll för det är känslan som formar lagen ur min synvinkel.
Vi blir överbevakade. Orden är inte längre fria och då alltså inte yttrandefriheten.

Känner mig gasnka dålig då jag inte läst tidningen på ett tag och inte fått denna information fören idag, endast tre dahgar innan beslutet kommeratt tas. uscha, det är läskigt.
Läste någons tanke om att det hade varit smart av dem att lgga detta under fotbolls-em så att det upprörade förslaget blev neddrängt i fotbollsbilder öl och bakfylla.
känns lite överdrivet men kasnke ändå stämmer. vem vet.

Men nu ska vi inte bli paranoida.
Julia och jag kom fram till att det va telefonsexet i Sverige de var ute efter. inget annat.
så vi kan vara lugna.
Yttrandefriheten dör ut, men den har vi ju ändå aldrig använt.

neheje så kan jag inte avsluta. nu känner jag mig bortskämd. för vi har ju faktiskt äckligt mycket yttrandefrihet i vårt land.
Kommer ihåg hur vi satt på bildkursen och snackade om ryssland för ett tag sen.
Inressant.
Och hemskt.

Men om vi säger så här, som planchen på Hultsfred:

Vill vi bli som sovjet?

Abibabo.

med gråten i halsen stod jag i trappen och började envisas med att jag inte skulle med till öland.
mina föräldrar såg trött på mig och påminde mig om gårdagen.. att det trots allt kanske blev lite för sent och lite för mycket av det goda.
aldrig.
beslutsamt gick jag upp för trappen igen.
jag har aldrig varit bakfull och kommer aldrig heller att bli det. eller, nästan iallfall.

haft en helt underbar helg.
torsdagen spenderades i nathalies nya lägenhet som fick mig att känna mig vuxen.
bara för att jag stod vid hennes spis och kokade nudlar och sedan diskade upp efter mig och satt vid hennes köksbord. ibland är det tillåtet att vara patetisk och helt enkelt erkänna vad det är man känner.
efter att mamma hade levererat den sladd vi behövde för att sprida lite go musik i hennes lägenhet öppnade vi första ölen och sedan blev det prat, prat, prat, rökpaus, prat, prat och prat.
Vi satt på balkongen och såg ut över ett stillsamt nybro då alla studenter åkt in till vallen för att skapa sig ett lyckofyllt och berusat studentminne.
undra hur många som gråter den här kvällen tänker jag då frågan själv gnager i mig vad jag ska göra sen.
nathalie ska bli elektriker.
och jag då?
samhällselektriker?

dagen efter vaknar jag upp och förvånas över hur trött jag är.
det blir mamma som får påminna mig om att det finns stadium i ens liv som kallas bakfylla, vilket förvånansvärt nog brukar dyka upp dagen efter en mycket trevlig kväll.
lite småsurt svarar jag att jag faktiskt bara är trött på grund av för lite sömn, men jag kan ju gissa mig till annat.

Iallafall så bar det framåt kvällen, efter att ha tagit emot stipendium bland gamlingarna och folkdansarna av till öland på motorcykel.
ännu ett lyckorus framkallat av frihetskänsla.
mycket fin musik över ölandsbron och många fina kort vid stranden där vi stannade till.
jag funderar på mycket.
det är så mycket som inte stämmer med verkligheten.
men jag trivs, så det får väl vara så
ganska länge tror jag faktiskt.

och vi säger att jag skiter i betygen och inte alls är nervös och inte bryr mig ett dugg!

Abibabo.

Jag tror inte på verkligheten.
och inte på tomten
eller tandfen
eller välfärden.

Är snart klar.
skatorna ska bara flyga ett varv till runt himmlen.
skoskavet på vänster fot ska få bränna lite till.
lyckan av att finnas till ska få stanna kvar en liten stund till.

ditt negativa prat om männskligheten igår gjorde mig galen.
att det ska vara så svårt att vara människa.
jao, men snart är jag klar.
lite till viskande och bedjande ord till människan.
lite mer drömmar.
och lite mer längtan.

sen är jag klar.
låt bara skatorna flyga.