"sprang tills hjärtat gjorde ont"
Jag försökte prata.
Men mina ord, trasslade ihop sig.
Svalde och svalde till det blev en klump i magen.
Om jag sa något blev det till en massa gjord av galenskap som liksom föll ner på golvet likt en förlorad tanke.
och varje ord som inte liknade ett missfoster i luften utanför kontrades från dig av genomtänkta analyserade slutsattser.
Enklare än världens enklaste matematiska problem.
Vred och vände där jag satt i soffan.
Det blev så fel.
Kände mig dum och bestämde mig för att ta en dusch.
Du var så snäll mot mig.
Badkarets kanter blev en skyddande mur. och vattnet som rann över min rygg blev mina tankars frihet.
Vattnet gjorde mitt huvud sömnigt och prestationsångesten, ångesten över sista sommarlovet och massa annan ångest jag inte ens namngett än, flöt ut och drunknade i avloppet.
Långt efter att själen lugnat ner sig sitter jag kvar.
Filosoferar lungt nu till ljudet av rinnande vatten och något annat - jag minns inte vad.
Kvällen blir mjuk som bomull mot mig.
Vi pratar oss till sömns om allt mellan himmel och jord.
För en gång skull är det jag som mestadel av tiden ligger tyst och bara lyssnar.
Snart börjar regnet falla utanför.
Det är lungt stilla och så där avspänt som det blir efter att jag har varit nervös, krånglig och svårhanterlig.
Ditt tålamod skulle jag kunde betala vad som helst för, för att kunna få.
Klockan 6 vaknar jag av att regnet faller hårdare mot marken än när vi somnade.
Jag stiger trött upp, kliar mig i huvudet och stänger fönstret men saknar genast ljudet igen.
Nu sitter jag hemma och hör återigen hur regnet börjar falla.
hoppas du inte har somnat än.
det finns så mycket mer att berätta..
Abibabo.
Men mina ord, trasslade ihop sig.
Svalde och svalde till det blev en klump i magen.
Om jag sa något blev det till en massa gjord av galenskap som liksom föll ner på golvet likt en förlorad tanke.
och varje ord som inte liknade ett missfoster i luften utanför kontrades från dig av genomtänkta analyserade slutsattser.
Enklare än världens enklaste matematiska problem.
Vred och vände där jag satt i soffan.
Det blev så fel.
Kände mig dum och bestämde mig för att ta en dusch.
Du var så snäll mot mig.
Badkarets kanter blev en skyddande mur. och vattnet som rann över min rygg blev mina tankars frihet.
Vattnet gjorde mitt huvud sömnigt och prestationsångesten, ångesten över sista sommarlovet och massa annan ångest jag inte ens namngett än, flöt ut och drunknade i avloppet.
Långt efter att själen lugnat ner sig sitter jag kvar.
Filosoferar lungt nu till ljudet av rinnande vatten och något annat - jag minns inte vad.
Kvällen blir mjuk som bomull mot mig.
Vi pratar oss till sömns om allt mellan himmel och jord.
För en gång skull är det jag som mestadel av tiden ligger tyst och bara lyssnar.
Snart börjar regnet falla utanför.
Det är lungt stilla och så där avspänt som det blir efter att jag har varit nervös, krånglig och svårhanterlig.
Ditt tålamod skulle jag kunde betala vad som helst för, för att kunna få.
Klockan 6 vaknar jag av att regnet faller hårdare mot marken än när vi somnade.
Jag stiger trött upp, kliar mig i huvudet och stänger fönstret men saknar genast ljudet igen.
Nu sitter jag hemma och hör återigen hur regnet börjar falla.
hoppas du inte har somnat än.
det finns så mycket mer att berätta..
Abibabo.
Kommentarer
Postat av: Elin
Du skriver otroligt vackert!!! Känner igen mig någonstans i orden. Särskillt:
"Det är lungt stilla och så där avspänt som det blir efter att jag har varit nervös, krånglig och svårhanterlig.
Ditt tålamod skulle jag kunde betala vad som helst för, för att kunna få."
Postat av: trasigaskor
:D o va roligt att du tycker det!! :D
haha ja.. jag känner på mig att vi två är båda två "sånadär" som lätt krånglar till det för oss själva när det i själva verket inte är så svårt! :D
tack för komplimangen, blev otroligt glad :D
Postat av: Elin
Du är ju värd komplimangen ju! :-)
Krånglar till? Vad menar du? Jaaaaag krånglar väl aldrig till nååågot? Heh, heh... Eller lite ibland kanske :-)
Postat av: Sazesh
Vackert skrivet :)
Trackback