"ty när de är döda, är de ej mer."

"Döden, det som för alla människor ter sig som det mest skrämmande, är inget som träffar oss, ty när vi finns, finns inte döden. Och när döden är för handen, finns inte vi. Inte heller är det något för de bortgångna, ty när de är döda, är de ej mer." 

- Epikuros


Kan inte låta bli att med att även låta min blogg få lysa med dessa vackra ord. Jag har läst dem innan men inte med samma huvud och det slog mig vad vackert det var då jag läste det på Emmys blogg. det är skrivet med en sådan hand att det känns overkligt att handen tillhör en varelse vars släkte räknas till människan.
Ibland förvånas jag av männskligheten och det gör mig glad.
Längtar till filosofikursen som har sin start till vårterminen.

Abibabo.

And just past your lips there's more anger than laughter

martin.
jag har bestämt mig.
för ännu en helt galen ide som jag aldrig kommer kunna genomföra.
men jag ska sätta mig ner.. skriva ner mina ideer. bilda ett filmmanus och kommer därefter be dig om att få låna din kamera.
hoppas du godtar min förfrågan. står inte ut med att ha så många filmvinklar i huvudet utan att bli av med dem eller åtminstone ha försökt göra verklighet av dem.

gasch, vad ger jag mig in på? räckte det inte med allt annat?

iallfall. nu är jag inne på krigsstigen med mig själv igen.
....

och jag har redan stött på problem..

hmm...

men det löser sig nog det med.
 
abibabo.


Let man's petty nations tear themselves apart



Let man's petty nations tear themselves apart

en känsla jag så många gånger försökt klä i ord har jag nu på ett fotografi.
Musiken lyssnar jag till hela tiden och vi låg och skrattade till den innan du lät din ilska över hur samhället är uppbyggt komma utanför din själs väggar. Jag kan bara hålla med dig och önska att mina ord kunde göra något åt saken.

Abibabo.


Vad i helvete har du för problem?

Anteckningar från den 18 november

Är det för sent för en ungdomsrevolt. känns så. ändå finns dem kvar.
vem ska visa vem respekt. ansvaret har lagts på den yngre generationen, det är vi som ska fixa det här nu. Det är vårt ansvar att jorden inte går under. Ändå har vi inget att säga till om. inte ännu. inte fören det är för sent.
Vi ska ta ansvar utan ett ord. Våra munnar förblir stängda.
Ungdomsrevolten upphör aldrig. vi tillåts inte leva och fortsätter därför i samma spår av otacksamhet till våra uppfostrare.
Kanske känns det bara fel att bli upplärd av något som inte lever som hon lär?

Hur ska vi kunna ta era ord på allvar då vi vet att korruption och falskhet vilar tryggt på nästa sida.

hur ska vi uppfostra våra barn.
hur ska vi förklara för dem att vår uppfostran bygger på hot och skräckfyllda historien om en mörk värld.
hur ska vi svara då de frågar om varför solen inte lyser längre.

Välkommen till generationen som fick i uppdrag att rädda framtiden, inte leva ut sina liv och visa respekt till dem som förstört den.

Abibabo.



för en ork som inte fanns du saknar min, jag saknar din.



Abibabo.

soundtrack: chess.






det handlar om att bli fri från sig själv.

nu ska jag gå och skissa på mina tankegångar och bygga mig en egen julverksta i garaget.
för idag är jag den lyckligaste människan på jorden.

Abibabo.

"Titta på snön, den faller sexigt"

Titta på snön

den faller sexigt

sa han och vi studerade hur snöflingorna träffade den svarta vattenytan som aldrig slutade upp eller stannade.

Abibabo.

Still all the leaves will keep on falling until I see you dancing on the table 45 again

funderar på att gå ut och gå i snön.
men vill ha musiken först.
gillar.
mycket.

abibabo.


My neighbor Totoro

My neighbor Totoro.
Ett mästerverk.

Jag har aldrig varit speciellt facinerad av mangakulturen. Egentligen kasnke jag har det, bara det att jag aldrig ritkigt har haft tillgång till den. Mina kusiner har alltid sett konstigt på mig då jag ville titta på pokemon och digimon. Något som i sjäkva verket tillhört min yngsta kusins filmsamling.
kanske det är något som jag inte velat inse är en konstform då det ofta ses som något väldigt enkelt och simpelt. Inget med speciellt mycket tanke bakom. Det är iallfall den uppfattningen jag har fått från manga.
Jag kan nu medela att den är helt förändrad.

I Söndags så satte sig jag och linus för att se på min granne totoro.  Och jag blev frälst. Helt underbart stycke konst.
På Måndagen känner jag mig inte helt okey och isolerar mig i bildsalen och målar av totoro när han står i regnet med paraplyet.
På Tisdagen är jag magsjuk.
På Onsdagen lyckas jag få fram att jag önskar mig filmen i julklapp.

Nu, fortfarande onsdag försöker jag bli en levande varelse igen och lyssnar på volbeat och funderar.
Försöker även bli vän med maten igen efter gårdagens mindre roliga historia.
och jag tror faktiskt att jag andas och vill bli en mangafigur.

abibabo.

All the words are gonna bleed from me

tuggar samarin och är jävligt förbannad.
men men, vad gör man åt saken.
sover.

.






 


and then they run.










 


You don't even know, what you're asking me, to do

Någon som låter mig använda er kropp till ett konstnärligt arbete. Jag skulle verkligen behöva uttrycka mig men kan tyvärr inte använda min egen då den sitter alldeles olämpligt bakom mig.
Jag behöver lakan och händer.
Någon som låter mig använda era händer till att forma ett stycke konst utan dess like.
Era händer ska få greppa ryggen som ett spädbarn. Som om inget annat vore av värde. En desperat längtan utan ord.
Låt mig låna detta och jag är evigt tacksam.

Det är inte en porrfilm jag ska spela in, ledsen att göra dig besviken. Inom dess ramar kommer endast en rygg och ett par händer att kunna skådas.
Och jag har fortfarande inte använt mig av lints och Cloud babies kroppar för att skapa konst till Cornelius Vreesvjiks ära.

Tala nu allvar ber du bestämt
Du skrattar visor och sjunger skämt
Du kan men vill inte göra
En sång om lyckan den sköra.


Bitter.
Hade kunnat kidnappa dem i helgen men fann det inte lämpligt.
Kroopen var för sjuk och förlamade mitt sinne. Dessutom söver skolans måsten min vilja att förändra.
Mörkret har också sin inverkan misstänker jag starkt.
Nu ska jag lägga mig ner på golvet och skrika.
ses.

Abibabo.







toner av Joy Division passerar mitt huvud

"Denna löjliga svaghet är kanske en av våra olyckligaste drifter. Ty är det inte höjden av dumhet att fortsätta att släpa omkring en börda som man ständigt längtar att få kasta ifrån sig, att avsky sin tillvaro och ändå klamra sig fast vid den, att smeka den orm som äter oss, ända tills den förtärt vårt hjärta."


- Den gamle, Candide eller optimismen, Voltaire


RSS 2.0