Du, jag och solen


Promenad genom lugnet en onsdagskväll i slutet av maj.

solen lyser mig i ansiktet. Jag och solen. Jag älskar då vi pratas vid.

Då jag vinkat adjö i regnet till siluetten bakom bussrutorna begav jag mig hemmåt. Alldeles lycklig. Var länge sen denna totala lycka fyllde mig. Regnet luktade somamr och asfalten liksom smekte mitt luktsinne. Jag vet att jag talat om detta så många gånger innan. Hur livet fyller mig med de där underbara känslorna som känns overkliga för denna verklighet. men det är mysigt. Det där med lycka. Och jag upprepar tills min tunga inte längre orkar sjunga. jag dansar tills mina ben ger vika. Jag kommer att kyssa dig tills mina läppar inte längre svarar på min hjärnas begär. Jag kommer att älska livet tills livet inte längre vill ha mig och det vill det.
Till musik som får mig att gunga låter jag sommarkvällen omfamna mig. Jag håller om mig själv och längtar tills dess då vi båda har tid.
Du, jag och solen.

Abibabo.


Kommentarer
Postat av: Petra

jag har saknat din poesi.

mycket vackert, den får mig att skriva av mig:)

2010-05-27 @ 22:06:37
URL: http://helloseashell.blogg.se/
Postat av: trasigaskor

åh låter härligt! tack så mycket!

2010-05-29 @ 09:47:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0