Ändå gick jag tillbaka, och jag måste va galen.

Vandrar runt i någon slags osäkerhet. Vet inte vilket luft som jag ska andas. De tankarna fyller mig för det mesta.
Men ikväll blev axlarna tunga (av lätthet) utan att jag vet varför. Ilskan försvann och lättnaden över allt, tog den platsen. Nu lyssnar jag på spellistan visor om kvällen och tittar trött och nöjt ut på alla gatulyserna utanför fönstret och tänker att ikväll är jag just här. Bara här.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0