Mars ain't the kind of place to raise your kids. In fact it's cold as hell.

Paus. Jag blir sittande.
Andas och följer ljuset som springer över väggarna. Vaknar upp lite i rädsla varje gång det kommer ett moln som släcker allt.
Men inte speciellt orolig. Mer förvånad.
Nu sitter jag ihopkrupen, lyssnar på musik (verkligen lyssnar) och tittar.Och jag tittar som i tittar och inte som i letar.
Målningarna står på rad och efter dem står de med tomma ytor. 
Ikväll tänker jag fotografera. Imorgon, om lungorna och huvudet tillåter, måla.
Det känns bra, till och med nu.
Abibabo.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0