trasiga skor

Idag var det uppenbarligen en dag ägnad för ränder. Det är konstigt. Jag kämpar på med mina mönster eller snarare med mina målningar i helhet. Och så sitter man här med härjat ansikte efter eksem som inte vilar och sömn som uteblir. Då, då helt plötsligt dyker fokuset upp. Nu målar jag fina randiga tröjor och kalla hudtoner. Det är märkligt men jag klagar inte. Nu har jag för tillsället en enorm konstpaus där jag lägger in tankar om hur bra jag är. För någon bättre medicin kan det ju omöjligt finnas. Det är iallfall en medicin eller snarare vitamin jag tar till alldeles för sällan.

Så nu sitter jag här helt enkelt, tittar ut på snön från den stora ateljéfönstret och tänker på hur jävla bra jag är.