helvetet
Om exakt en vecka öppnar grupputställningen helvetet där jag ska vara med. Sista penseldraget är (förhoppningsvis) draget och jag dyker nu åter ner i mina böcker igen för att lyckas avsluta mina två tentor som också lyckats hamna samtidigt. Det är konstvetenskap och kvinnorhistoria som jag läser för tillfället. Men idag är det paus. Just nu ligger jag i soffan med en kopp te och tittar obligatoriskt på Harry Potter vilket jag gjort de senaste veckorna som alltid under den här årstiden. Det är fint. Nu vill jag först och främst att snön ska komma och täcka staden med ljus för att sedan smälta bort så att våren kan blomma upp ur marken. För då vill jag stå på öland, ta av mig skorna på prov och frysa lite lätt i den första vårsolen.
För övrigt så väntar jag på våren för att veta hur det fortsatta året kommer att se ut. Fint och spännande, det är vad det är!
För övrigt så väntar jag på våren för att veta hur det fortsatta året kommer att se ut. Fint och spännande, det är vad det är!
En dag ska vi dö, alla andra ska vi det inte.
Men jag tänker då inte hålla på och damma och städa upp. Det är inte min grej. Stiger bara in för en minut och berättar lite om mitt år. För det här året tror jag ta mig fanken har varit det bästa året någonsin (typ räknat med mitt minne).
Jag har ställt ut, målat som tusan, rest till prag, slutat jobba, börjat plugga och haft en underbar sommar.
Helt förträffligt! Så det här får gärna fortsätta. Detta året ska jag försöka fortsätta i samma bana med tilläggen att jag vill träffa mina vänner mer och dricka mer kaffe i solen.
Tack och hej leverpastej.
Alla andra dagar ska vi det inte.
helgen har gått åt till att snora, bläddra i böcker, springa i trappor på Kalmar konstmuseum, hänga i solen på Öland och allmänt (trots snorandet) gilla och krama om mitt liv just nu. Det ni! Morgon.
Vaknade alldeles för tidigt idag med en snorig näsa och ett ömmande huvud. Det positiva blev dock att jag hann med att dricka kaffe längre, fick se solen gå upp och hann med att titta igenom gamla bilder såväl egna som andras som fyllde mig med massa bra tankar och en enorm längtan till sommaren. Och den är ju snart här så denna morgonen är nu tillagd i mappen fina morgnar.
bilderna är från förra helgen då det bland annat blev äventyr på Öland och galleribesök. Jag fick då även beskedet om att jag kommer att delta i en temautställning där i januari. Massa spännande på det!
Abibabo
Höjer musiken för att inte höra molnen utanför.
Bild från gamla ateljén men med samma känsla och hållning som jag har just nu kan jag gissa. Vet att jag på bilden i själva verket målat ganska mycket och istället kör med: jag-orkar-inte-måla-mer-så-jag-blänger-på-min-målning-istället-och-uttrycker-vad-jag-känner-med-en-talande-hållning. Befinner mig där just nu och molnen utanför gör mig inte direkt mer motiverad. Men ibland är det rätt skönt att hänga över en kontorsstol likt en femåring som undrar varför alla människor inte slutar med att göra så himla tråkiga saker och leka med mig istället. Lite trotsigt liksom. Bara för att jag kan.
Nu lite mer bläng och kanske lite mer färg, sen helg!
Nu lite mer bläng och kanske lite mer färg, sen helg!
Håhåjaja och ajabaja
Två hektiska dagar med körande hit och dit och springade hit och dit med häfftpistol, målning och ståltråd i högsta hugg. Imorgon kommer kungen och drottningen på besök till våra trakter och jag visar upp en av mina målningar på en utställning som nu gjorts inför deras besök. Håhåjaja säger jag och viftar lite världsvant med händerna. Med andra ord ser jag allmänt tötnig ut men tycker givetvis att det är himlans roligt.
Annars så ägnar jag tiden år att få utskällningar av gubbjävlar som beter sig som femåringar och utbrister saker som " varför kan ni inte visa något normalt och sådant som jag tycker är vackert" och " det där har du ju fått lära dig att säga på någon jävla konstskola". Människor är fina grejer det ibland. Så det ägnar jag mig som sagt åt samt andra små irriterade grejer som gör så att jag nervöst springer omkring och kliar på mina eksem och sover dåligt. Ajabaja på det. Så nu ska jag bli lika glad som vårsolen igen och imorgon ska jag gå och titta på kungen och drottningen och vi ska ha jätteroligt! Punkt!!
Vad drömmer du om?
I helgen blev det besök i Borås för att hälsa på Emmy som går på Textilhögskolan där. Det blev en massa mys, god mat och loppisäventyr. Himlans bra med sådana utflykter såhär innan våren har slagit sig till ro ännu. Man komemr ur sitt lilla vinterbo ett tag och får nya saker att titta på.
Nu sitter jag trött i kökssoffan och dricker kaffe men energin finns där. Den kommer nog snart, typ när jag har fått gå på bokrean eller så. Det tror jag starkt på. Så får dagen börja. Låt bokfesten börja!
I follow.
Stockholm är över och jag tar inte ens av mig skorna utan går direkt in till sängen lägger mig och andas in hemma. Ser vårljuset som söker sig in mellan persiennerna och jag ler. Suckar trött men ler.
Det var 1 och en halv vecka sedan nu och jag ler fortfarande. Jag följer min magkänsla och går mest runt och myser, vilar och väntar på nästa inspirationsvåg. Blundar i vårsolen och dricker kaffe. Har min första hela lediga helg för i år. Går på släktkalas och pratar om böcker, kultur, ilska, stress, själen och nya projekt. Och framförallt så sover jag.
Idag var jag på auktion också vilket var länge sedan sist. Jag satt på min stol och följde allt med uppspärrade ögon och tyckte att det var så himla spännande så att jag nästan skakade ett tag. Kanske inte helt normalt men en perfekt dag om man frågar mig. Solen lös in genom ladugårdsfönstrena medans alla satt där på sina trästolar med filtar, nummerbrickor och kaffekoppar. Väldigt msyigt. Allt är väldigt myspys just nu. Jag fortsätter på det spåret ett litet tag till tror jag allt.
Abibabo.
I fönstret lyser solen, och du är nästan vaken.
Använder varenda minut den här veckan för att hinna med. Jag målar, målar och målar och förhoppningsvis så står jag på Stockholms station om precis en vecka med några målningar under armen och med ett trött men stort leende.
Nu under våren kommer jag att få visa några av mina målningar på Restaurang Gotland i Stockholm vilket känns fantastiskt roligt.
Så fram tills dess blir det ateljéhäng, musik och palering.
Gillar känslan som fyller mig och studerar den intresserat. När allt jag borde känna är stress och då min kropp i vanliga fall borde gett upp för länge sen tar mina lungor istället djupa andetag som fyller mig med skratt och glada tankar. det känns fint. Jag gillar det här.
Abibabo.
Låta tankarna vandra.
Idag är en sådan där dag då man vaknar upp och allt är fint men inget stämmer. Kroppen stämmer inte. Den skriker och drar i mig och vad jag än gör så skriker den tillbaka att jag gör fel. Det finns sådana dagar. Då är det bara till att hänga med så gott man kan, trösta sig med att se solens gång på himlavalvet i vackra skogar och lägga sig på golvet i ateljén och studera takets sprickor och spikhål. ( Varför det finns spikhål i taket i så stort antal tåls ju att fundera på bara det.)
Idag ska jag skriva klart en presentation till ett skapandeskola-projekt som tar sin början imorgon. Det får nog bli punkt där sen. Får låta min kopp tjura klart och hoppas på att den kommit på bättre tankar till morgondagen.
Abibabo.
One night in Bangkok
På onsdag kommer min kära vän hem från Bangkok. Jag saknar både henne och Bangkok just nu väldigt mycket. Jag sitter nu med en kopp te och tittar ut i sverigenatten men ler då jag tänker på att man snart säkerligen kan få åka ut på äventyr igen. Gillar det där med äventyr, precis lika mycket som jag gillar hemma. Förr trodde jag att jag endast var äventyrsmänniska och kunde resa och fara till världens ände och att hemmet fanns någonstans i resväskan eller i hjärtgropen, kanske där också längtan efter nya vyer fanns. Men ordet hemma, det har verkligen blivit något jag har funderat på under en längre tid nu. Och jag vet inte mer om begreppet nu än när jag började fundera mer än att det är hemskt viktigt och otroligt skönt när man väl hittar hem.
Abibabo.
Everybody's playing the game, but nobody's rules are the same. Nobody's on nobody's side.
Det är chess, ateljén och massa pirr i fingrarna. Det är ett nytt år och jag hejdar liksom mig själv för att inte springa för fort fram. Försöker stanna upp och njuta. Blir inte ens ledsen när jag inte somnar om kvällen. För jag vet att jag kommer göra det nästa kväll. Innan dess underhållar jag mig med boken Havsmannen och funderar på ett kvällspass i ateljén. Tycker att det här med 2013 är fasligt spännande!
Abibabo.
2012
Det är nytt år, nya miljöer, nya saker som händer och nya tankar börjar gro i mitt sinne. Tankar som snurrar för fort för att jag ska hinna räkna hur många varv de tar igenom min hjärna och som endast lämnar skavsår kvar att fundera över.
Jag inser för första gången hur mycket jag gillar att ha tillgång till trädgård och börjar odla kryddor och har små picknicks ute på ballkongen.
Våren liksom flyger förbi och det enda jag minns är att hur min mun slänger ur sig ord som febrilt försöker övertyga mig om min existens. Jag har dock väldigt många fina människor runt omkring mig som lyssnar på mitt tjat och säger emot min hjärnas konstiga påfund.
Kökssoffan blir helig och det dricks mycket kaffe i muminmuggar och funderas mycket över konst och livsgrejer.
Det blir sommar och semester. Jag sover middag nästan varje dag och tillbringar tiden på öland med fina människor. Det blir båtturer, loppisäventyr, solnedgångar vid stranden, musik och öl.
Jag går på konstutställningar och facineras samt har några mysiga stunder i stugan med mina föräldrar.
Semestern tar slut och hösten kommer och omfamnar mig. Jag vaknar upp och inser att jag inte har varit riktigt klok de senaste månaderna och fyller mina dagar med en massa bra saker. Med andra ord så är jag betydligt gladare än vad jag ser ut på bilden. Jag börjar åter igen att måla efter den längsta målarkrampen någonsin och inser vad det är jag verkligen vill göra.
Jag får förstahandskontrakt på en ateljé och blir hur glad som helst och börjar nästan gråta då jag får beskedet. Jag fortsätter att måla på inför mina utställningar och allt är nästan overkligt vackert och fint. Du håller fortfarande om mig efter allt som har hänt och jag är så tacksam och kan inte beskriva hur lycklig jag är.
Vernissage och utställning och jag inser att jag klarade det jag inte trodde var möjligt. Jag blir oerhört stolt över att jag lyckades komma igenom min målarkramp och komma tillbaka och njuter nu med massa mys, tända ljus och bokläsning.
Lagom till att stressen börjar göra mitt huvud konstigt igen reser jag till Bangkok och mysan. Jag börjar andas med magen igen och inser saker om mig själv.
Väl hemma fortsätter jag att andas och myser och pyser så det nästan är läskigt. Vi skapar de legendariska måndagskvällarna med project runaway och jag myser allmänt med mycket tv och musik.
Snart är det ett nytt år och jag tänker smyga in i det, kasta mig in i det med huvudet först, halka in i det men framförallt hålla dig i handen då jag lämnar 2012. Jag vill lova mig själv att sluta tänka så mycket på sånt som ger mig skavsår, göra det jag tycker är kul, leka mera, inse att saker tar tid, lyssna på dig och dig och alla andra som förstår rätt så bra hur min hjärna är pantad och framförallt älska mera.
Den första snön kommer och jag går upp tidigt på morgonen för att andas in nattluften, lyssna till en tyst stad och fotografera.
Snart är det ett nytt år och jag tänker smyga in i det, kasta mig in i det med huvudet först, halka in i det men framförallt hålla dig i handen då jag lämnar 2012. Jag vill lova mig själv att sluta tänka så mycket på sånt som ger mig skavsår, göra det jag tycker är kul, leka mera, inse att saker tar tid, lyssna på dig och dig och alla andra som förstår rätt så bra hur min hjärna är pantad och framförallt älska mera.
Tack och hej leverpastej och slut på det klyschiga blogginlägget.
Abibabo.
16 Decembers anteckningar från ateljén -Galenskapen i att sitta här och vänta.
Det gör mig galen emellanåt. Egentligen gör det mig väl galen varje sekund som jag inte står framför en målning och med musik i öronen målar som i trans. Men att jag inte kan stå där med den känslan jämt. Det gör mig galen. Att mitt huvud efter varje gång jag släpper penslen igen tänker att det kanske var sista gången. Insperationen och glädjen samt oroslösheten som finns inom mig när penslen dansar fram över duken försvinner och det känns som känslorna aldrig funnits. Som om de bara varit på låtsas.
Efter det tar dagar och ibland veckor vid då känslan inte finns där längre och huvudet med alla dess tankar om rätt, fel, härmas, nytänkade, samhällskritik, konst och att göra något på riktigt kommer emellan. Då sitter jag bara och stirrar och klumpen i magen bara växer.
Då tänker jag att inget av det här är på riktigt och inte ska vara riktigt för det är inte riktigt och inte vad jag är ute efter. Det kan det ju omöjligt vara eftersom känslan inte finns här hos mig när jag som mest behöver den. Den sviker mig.
Efter det tar dagar och ibland veckor vid då känslan inte finns där längre och huvudet med alla dess tankar om rätt, fel, härmas, nytänkade, samhällskritik, konst och att göra något på riktigt kommer emellan. Då sitter jag bara och stirrar och klumpen i magen bara växer.
Då tänker jag att inget av det här är på riktigt och inte ska vara riktigt för det är inte riktigt och inte vad jag är ute efter. Det kan det ju omöjligt vara eftersom känslan inte finns här hos mig när jag som mest behöver den. Den sviker mig.
Men sen så helt oväntat är den där igen. Smärtan i magen blir till beats som min kropp gungar till samtidigt som mina händer helt plötsligt utan problem börjar trycka ut färg ur tuberna.
Och jag målar och vet att jag alltid kommer att komma tillbaka, hur det än känns.
Ibland undrar jag om det är värt det. Att så ångestfyllt vänta på att känslan ska dyka upp på nytt.
Och jag målar och vet att jag alltid kommer att komma tillbaka, hur det än känns.
Ibland undrar jag om det är värt det. Att så ångestfyllt vänta på att känslan ska dyka upp på nytt.
21 December - idag hittar känslan hem.
Abibabo.
I knew that someday I was gonna die And I knew before I died Two things would happen to me That number one: I would regret my entire life And number two: I would want to live my life over again
I väntan på stormen.
I ateljén och jobbar medan joden går under utanför mitt fönster i form av ett fint enkelt snöfall. Jag grundar dukar, uppdaterar hemsidan och värmer upp fingrarna inför en skiss. I huvudet snurrar tankar om galenskapen som drabbar mig när jag inte håller i en pensel och kommande målningsidéer. Behöver modeller...
Abibabo.
